Att djur får liknande egenskaper i saga efter saga beror väl på att tjusningen med sagor är just att man känner igen sig. Och sagor bygger på vissa värderingar och myter. Ugglan är klok, ormen är listig, gåsen är dum etc. Det blir den gamla fabelvärlden som dyker upp.
I fantasy är ju rentav storyn ofta densamma. Om man granskar vår stafettberättelse nedan - vilda parodi kan man väl kalla den - så ser man ju att det är väldigt lätt att förena ett antal populära fantasyberättelser... ibland ser man ju rentav inte VILKEN fantasybok som parodieras, för det finns flera tänkbara. Rätt lustigt att även namnen går att smeta ihop. (Min favorit är Bal'sauron, det var fyndigt!)
Egentligen vet jag inte om det är fantasilöshet som gör att man berättar samma sak om och om igen (vilket fantasyns kritiker brukar hävda). Det är nog snarare ett behov av att njuta den ultimata Sagan gång på gång, något som går djupt i oss.
Ursäkta svamlet, det är visst ganska sent och jag är ganska så trött. Ska utveckla saken närmare vid bättre tillfälle.