Säger man inte som så, att en bra historia tål att berättas många gånger. Jag tror att även om man klagar på fantasilösheten inom fantasylitteraturen,(Det där lät lite konstigt) så vill man på sätt och vis höra samma historia igen. Så är det väl förövrigt inom många andra litteraturgenrer. Byt ut mördaren, liket och deckaren. Historien är ofta snarlik. Eller byt ut namnen på de älskande och miljön och du har en annan kärlekshistoria.
Jag tror att vi har ett behov av att känna igen oss i historier. Vissa, lite mer äventyrslystna, blir kanske positivt överraskade när slutet på en berättelse blir ett annat än det förväntade. Andra blir istället besvikna. De vill att allt ska vara som vanligt. Att allt ska sluta lyckligt.
För att komma tillbaka till det här med djuren så funderar jag lite på vargen. I många fantasyhistorier är människor vargar, delvis vargar eller vänner med vargar. Vargen brukar ju anses som farlig och ond men inom fantasylitteraturen är han en vän, en broder.