-Jaha, och vad har vi här då? hördes en röst säga och fram klev en jättelik kvinna. Ja egentligen var hon kanske inte jättelik men i jämförelse med dem var hon dock ganska stor.
-Åtta paddor! En av dem verkar dessutom väldigt bekant.
Hon tittade på Landalf och lade huvudet på sned. -Att du vågar dig tillbaka efter alla dessa år? Egentligen borde jag koka paddsoppa på er. Tänk, fyrahundratrettiofyra år. Det är en ganska lång tid.
Paddan Landalf tittade ned i backen och rodnade lätt. Han försökte säga något ursäktande men det lät mest som ett kväkande.
-Visste du ens att jag var havande när du lämnade mig? Det är kanske dags att introducera dig för din son.
-Wilgot! Wiilgooot! Fram kom ett för vännerna mycket bekant monster fram.-Men Wilgot, har jag inte sagt att du inte får leka med magi. Bli nu genast dig själv igen så att jag kan presentera dig för din far. Vännerna såg hur monstret åter förvandlades till den lilla pojken. Han som hade velat "nått".
-E min pappa en padda? sa Wilgot förvånat.
-Bland annat, sa häxan. Dessutom en fårskalle, en åsna och en outhärdlig träbock. Nåväl följ med mig hem så får jag väl koka ihop något som som får er att bli era vanliga jag igen. Inte för att jag bryr mig om dig, hon blängde på Landalf, men jag tycker mig ha förstått att ni har ett viktigt uppdrag att utföra och ska ni ta er till Domesvalget som paddor lär ni aldrig komma fram. Kom med nu!
Hon började gå mot huset och åtta paddor hoppade lydigt efter henne.
Väl framme i stugan började hon rota i sina hyllor.
-Få se nu. Var ställde jag flaskan med drakmjölk. Ah, där är den. Wilgot, kan du kila ner i källaren och hämta en säck med Managryn?
Wilgot kilade raskt iväg och kom snart tillbaka med en säck med rosafärgade gryn som häxan hällde ner i drakmjölken som redan kokade i en svart järnkittel.
-Blir det gröt? Jag älskar gröt, sa Wilgot.
-Inte till dig, din dumbom.
En stund senare satt de åtta paddorna samlade runt en stor grötskål med rosafärgad Managrynsgröt.
-Måste vi äta? kväkte Edvin. -Det ser äckligt ut.
-Jag skulle rekommendera de, sa Landalf buttert. Om du inte vill vara padda resten av ditt liv.
Edvin tog en försiktig tugga. Förvånande nog smakade det riktigt gott. Nästan som mors gröt där hemma. Han kom på sig själv med att längta hem och det var inte sista gången han önskade att han suttit hemma vid mammas köksbord i Lugnby igen. Han hann inte tänka så mycket mer förrän han började känna sig konstig igen. Som om skinnet varit för trångt och vips var han samma gamla Edvin som han varit innan. När de andra sett Edvins förvandling var de själva inte sena att kasta sig över gröten.
-Nå min vän, sa häxan och vände sig mot Landalf. Nu har jag gjort mitt. Jag har tagit hand om vår son i fyrahundratrettiotre år. Nu är det din tur att ta över hans uppfostran. Hon sträckte sig efter kvasten som stod lutad mot den öppna spisen och innan någon hann säga kvastskaft, hade hon grenslat den och fugit ut genom den vidöppna dörren.
-Jaha, och vad gör vi nu då?