Samtidigt, en bra bit upp i luften flyger Mysan med sina två passagerare i syvästlig riktning.
Edvin har alldeles nyligen övervunnit sin höjdskräck och plötsligt började han undra...
"Hur kommer det sig att du vet vart vi ska?" Edvin fick en än mer bekymrad min när hans reskamrat inte svarade "och varför hjälper du mig egentligen?"
"Du ska få se" svarade Ridroh med mystisk röst "inom tid ska du få se..."
Detta hade inte precis en lugnande effekt på Edvin, men han kunde inte komma på vad han skulle göra om han fick panik där uppe, så han lugnade sig i alla fall.
En kort tid förflöt men sedan landade Mysan, fortfarande långt ifrån Lugnby.
"Vad står på?" undrade Edvin "varför stannar vi?"
"Du får se snart"
"Vet du" sade Edvin förargat "du börjar bli lite för kryptisk."
"Det är någon som vill träffa dig" svarade han till slut.
"Vem då?" undrade Edvin "är det någon jag känner?"
Ridroh skulle just säga något då han blev avbruten.
En bit framför den vilande draken dök ett plötsligt rökmoln upp.
"Få är de som vågar utm...aaj"
Snubbel-Krach- knaak - braak
"Aaaaj, host, host" spark, dunk "de som vågar utman..."
Foooosssh-fräs-sprak "Aaaah"
När den konstgjorda röken så lagt sig uppenbarade sig en figur, liggandes på marken, med svarta kläder.
Färgen på kläderna var förståss svår att gissa sig till, eftersom de var helt förkolnade, precis som mannens skägg och hår.
Bredvid draken (som för övrigt hade fått en bula i huvudet låg en pall, som mannen suttit på inne i buskaget innan han sparkat iväg den.
"Åh nej" utbrast Edvin "Det är HAN!"
To be continued...