lite väl lång men...
Utan att söla satte sällskapet fart västerut. Det blev en munter vanring för det 14 man (och drake/älva/kvinna) starka sällskapet när de klampade fram genom buskarna. "Ut i skogen ska vi gå, en för en och en för två!" sjöng de. Efter en mycket kort tid (ingen vill ändå läsa om en lång tråkig vanring) hittade de gläntan som var mycket större nu och dessutom kantades av brända stubbar. "Få se nu," sa Landalf en liten besvärjelse kommer hitta dolken på noll tid!" Alla som råkat ut för Landalfs magi tidigare stirrade hotfult på honom. "Ingen mer magi" sa Pirrin, som hade ett obehagligt minne om hur han ätit en fluga med god aptit. "Men.." Än fler blickar hindrade Landalf från att fortsätta. "Då får ni väl ta och leta rätt på den sabla dolken själva då, men kom inte till mig när ni inte hittar den." Han fnyste förorättad och satte sig på en stubbe. De andra började ivrigt böka runt i mossan i jakt efter dolken av korkat plommon-träd.
Fyra timmar senare satte de sig uppgivet ner i gläntan för att hämta andan. "Behöver ni hjälp nu?" frågade Landalf glatt, bara för att mötas av ett unisont fräst "Nej." från de före detta paddorna. Efter att ha pustat ut några minuter förbredde sig de för att fortsätta leta. Plötsligt hördes ett hysteriskt fnissande. En kall kåre löpte ner för Lego-Klas` nacke. "Säg inte att..." han reste sig upp och såg sig skräckslaget omkring. Det var försen att hinna undan nu. Uppför en stubbe klättrade tre fots-långa (ca 30 cm) figurer insvepta i tyg trasor. De såg ut ungefär som människor, fast med potatis näsor och kanin tänder. "B´över ni hjälp?" frågade den längsta av dem samtidigt samtidigt de två andra fnissande spjuverakigt och flinade mot Lego-Klas. Alven sjönk nedslaget ihop på stubben igen och begravde anisktet i händerna. "Men Lego-Klas!" retades Langorn, "Inte kan du bli så upprörd över några dum-fnissar?".
"Vad är en dum-fnisse?" undrade Pirrin. Landalf förklarade "Det är en liten skogs varelse. Vanligen mycket fredliga men aningen korkade. De blir dock som galna när de känner doften av kungligt blod. Alver har lite svårt för dem." Landalf sneglade på Lego-Klas. "De kanske har sett Dolken!" sa Edvin. "Har ni sett till någon dolk? Av korkat plommon träd?" sa han hoppfult till dem. Den längre av de tre såg fundersam ut och kliade sig på hakan. En av de kortare ryckte honom i ärmen så att han böjde sig ner. En korts stunds viskande fick den långa att skina upp. Alla tre fnissade litegrann och skyndade fort ner i sin håla igen. "Du ser?" sa Lego-Klas utan att ens titta upp. "Äh, var inte så pessimistisk, de är ju på väg för att hämta den nu." Lego-Klas tittade upp mot Edvin. Sen skakade han på huvudet och begravde det än en gång i händerna. En högljudd fnissning vittnade om att dum-fnissarna var på väg upp igen. Den långe kom först och de två kortare kom efter släpamde på en liten säck. De stannade framför Bimbo och hällde ut en brun klump på marken framför henne. Hon böjde sig tveksamt ner för att plocka upp det, samtidigt som alla tre dum-fnissar nickade glatt. Hon plockade upp det med en grimas och synade det noga. "Jag tror," sa hon tveksamt efter en stund "att det en gång kan ha varit ett plommon". "P´mon!" fyllde dum-fnissarna i. "B´nöning u? undrade en av de kortare. Edvin förklarade medans Langorn roat iaktog honom. "Nej nej, det var en DOLK av KORKAT PLOMMONTRÄD som vi letar efter. Det här är bara ett plommon." Dum-fnissarna nickade förstående och skyndade ner i hålan igen. Efter ett tag kom de upp igen, denna gång med en kortare figur. Det måste vara ett dum-fniss barn, eller en krympling. Edvin tittade oförsående på dem. "Kojkad!" förklarade en av de mellan långa och pekade på den nu kortaste, som börjat fnissat på ett oroväckande sätt. "B´jöning nu?" Edvin suckade coh plockade fram sin egen vanliga dolk för att visa. "En DOLK leter vi efter. En sån HÄR." Den längste böjde sig ivrigt fram för att röra vid dolken. "Auj!" skrek han till när han stack sig på eggen. Han höjde fingret så att de andra kunde se samtidigt som en ensam blod droppe trängde fram. I några sekunder betraktade de andra blod droppen med skräckblandad förtjusning, för att sedan börja skrika imponerande högt i falsett samtidigt som de rusade ner i hålan. Lego-Klas vaknade till "Kände de lukten av blod?!" vrålade han, samtidigt som han fick syn på Edvins dolk. "Fort, vi måste iväg!!!" Han började springa men kom inte långt förrän han stannade. Runt om i gläntan syntes nu en myriad av figurer. Det måste vara flera tusen tänkte Edvin samtidigt som han reste sig upp.
76 342 dum-fnissar betraktade sina offer. Flera hög ljudda bärserkar fnissningar började höras från dem....