Ett mycket vått sällskap klängde upp på stranden. Vi slår läger här. Avgjorde Langorn surt och sparkade till en sten. Efter några minuter brann en hemtrevlig eld och sällskapet satt nysande insvepta i handdukar med de blöta kläderna hängande på tork över elden. "Vad ska vi göra nu då?" undrade Edvin surt. Ingen han mer än titta på honom förrän en gudomlig stämma dånade från himlen. "Vad skulle ni bråka med dum-fnissarna för? Dolken låg ju helt öppet på en stubbe, hur kunde ni missa den? Nåväl, jag skickar över den så ni kan fortsätta med ert heliga uppdrag." Landalf blev helröd i ansiktet och kliade ett blå märke på ena skinkan som han fått tidigare under dagen när han satt sig på ett visst föremål. Ingen märkte dock något, ty de stirrade alla på dolken som nu materialiserades i luften med ett blått skimmer. "Nå, då var den detaljen avklarad" sa Edvin belåtet och stoppade ner dolken i fickan. Nu äter vi middag!