"Landalf, vi har beslutat att..." började Vin-Rends, men innan han han fortsätta avbröt Landlaf honom: "Kära vänner, jag har något att berätta. Jag kan tyvär inte fortsätta leda er på vårt heliga uppdrag. Jag och Wilgot måste lämna er för att resa till Gurh´ka. Wilgot ska utbildas till magiker på universitetet där." Han såg sig om på sällskapet som inte verkade nämnvärt imponerade eller besvikna. "Ska ni inte försöka hindra mig?" undarde han förvånat. "Nja, i själva verket hade vi redan beslutat att..." Bimbo avbröt milt Edvin med en spark i skrevet som fick honom att plågsamt sjunka ihop. "Är det verkligen säkert att du måste lämna oss Landalf? Hur ska vi klara oss utan dig..." Landalf tittade belåtet ner på henne och sa "Det går nog bra ska ni se. Vi träffas ju igen senare. Hejdå!" Muntert trallande vandrade han och Wilgot hand i hand iväg längs en stig. Efter några minuter flinade Langorn och sa :"Det där gick ju smidigt." De andra nickade instämmande. "Hur många är vi nu då igentligen?" undrade Pirrin förvirrat. "Några stycken har ju just försvunnit. Hmm, få se nu" han vämde sig om. "Jag (Pirrin), Edvin, Bimbo, Couvenante, Langorn, Polly, Vargen, Mysan och Ridroh. Vi är ju nio redan, då behöver vi inte hämta den lallande få... öh, din vän Vin-Rends." Vin-Rends såg beskviken ut en kort stund men sken sen upp. "Men är det inte lika bra att vi hämtar honom ändå, så vi har nån i reserv? Det är ju ganska, för att inte säga väldigt, stor risk att någon av oss dör på vägen." De andra såg inte särskilt uppmuntrade ut men nickade ändå instämmande efter ett tag. "Okej då, var bor den lallande få... Bob?" undrade Ridroh. "Ditåt!" Vin-Rends pekade tvärsäkert rätt ut i skogen. Langorn stönade "Inte ut i skogen igen. Senast vi sprang ute i skogen fick jag gå i två fot djupa ler-pölar som Mysan trampat upp." Mysan såg skyldig ut och tittade bort. "Mysan," kommenderade Ridroh, "du går sist!". Och så traskade de iväg mot Bob den Lallande Fånens hus.