Det var tidig eftermiddag då det lilla sällskapet nådde det lilla huset som tillhörde Bob. Ridroh gick först uppför den låga trappan och knackade på. Ingen kom för att öppna och ingen röst bad dem att stiga på, så Ridroh provade handtaget. Låst.
?Vad gör vi nu då?? undrade Edvin.
?Vänta lite, var är Couvenante?? frågade Ridroh.
Plötsligt kom en maskerad Couvenante springande samma väg som de kommit.
?Öh?? sade Pirrin ?vad är det där??
?Eh, det är mitt skydd? svarade hon ?mot onda krafter, om de inte kan se mitt ansikte så kan de inte förföra mig som de gjorde med Lego-Klas?
?Jaha?? sade Ridroh tvekande ?då säger vi väl så då??
?Var är Bob?? undrade hon plötsligt medan hennes ögon svepte runt området för att få syn på honom.
?Han var inte inne? svarade Vin-Rends ?Vad ska vi göra tycker ni??
?Ska vi vänta på honom?? föreslog Pirrin.
?Nä, vi har bråttom till domesvalget nu, vi får klara oss utan honom? sade Ridroh.
?Just det, vi kan ju inte stå här hela dagen? fyllde Couvenante i.
Sällskapet började långsamt, aningen tveksamt, gå bort från huset. Couvenante började pilla på sin mask, som var gjord av grenar och mossa, det såg ut som om hon var på väg att ta av sig den.
?Vad gör du?? undrade Pirrin ?är det inte farligt att ta av masken??
?Nej, då?? svarade Couvenante nervöst ? faran är över, ondskan ser inte åt vårt håll längre.?
?Hmm, nähä? sade Pirrin fundersamt.
Plötsligt hördes ett ljud längre bort längs stigen. När de närmade sig hörde de att det lät som en sång.
??dingeli-bong kadabamm swingelidong,
här kommer Bob-elli Tumbarin med sin lilla sång?
?Vad är det där?? sade Edvin förvånat ?det måste väl nästan vara Bob, vilken tur!?
Med ett tjut slängde sig Couvenante mot marken och började desperat pilla med resterna av masken som hon vid det här laget slängt åt sidan.
Pirrin tittade på i förvirring ?vad är det med dig nu då?
?Jag känner en överväldigande ondska? svarade hon ?den Mörke i fjärran vänder just nu sina blickar mot oss.?
Pirrin tittade tvivlande på den halvt maskerade kvinnan som låg vid hans fötter, men sedan vände han sin blick mot källan till sången.
?Som en maskros, så gul,
Som en snöboll så vit,
Vissa tycker jag är ful,
Men jag bryr mig inte ett??
Sången slutade abrupt när Bob kom runt hörnet och upptäckte sällskapet.
?Bob, min kära vän? Vin-Rends slängde sig längs stigen för att omfamna sin vän, men missbedömde avståndet en aning och omfamnade istället den hårda stigen framför Bob.
Bob hjälpte sin vän på fötter och visade med yviga gester mot sitt hus.
?Kom, mina kära vänner,
Kom in i min lilla stuga,
Berätta om er som jag inte känner,
Berätta för mig och för min fruga.?
?Oh, mina arma öron? jämrade Langorn ?detta besök kommer att bli påfrestande.?
To be continued