Edvin och Pirrin stirrade förbluffat på Bob. Han var den fetaste man de någonsin sett och hans ben var korta och krumma. Men det var inte det som fick dem att stirra utan hans kläder, eller snarare färgen på hans kläder.
Han hade hosor och tunika som var brandgula och en illgrön hatt med en vippande fasanfjäder i. Hans hy hade tillochmed en sjukligt gulaktig färg.
Bob gick före dem in i huset och när de följde efter hörde de honom sjunga.
Hej hoppeli Hobb, här kommer Bob.
Bob Tumbarin, en glad clementin.
Han kommer till vänner, vänner i nöd.
Att bli deras stöd, i liv och i död.
När faror dem hotar
och Langorn han knotar,
då kommer till dem en glad clementin.
Den lallande,trallande Bob Tumbarin.
Langorn jämrade sig tyst och gjorde en grimas som fick Edvin och Pirrin att fnissa nästan hysteriskt.
-Det här ska bli kul, sa Edvin när han sansat sig en smula och följde så efter de andra in i Bobs lilla stuga.
Couvenante gick in sist och såg till att hålla sig i skuggorna.