Långt borta, någonstans på hedarna smög Bal´Sauron runt med ett mystiskt bylte i händerna. Vinden röt, solen hade förmörkats. En mörk tid stundade. Bal´Sauron log bara åt det hela. Han skulle vara härskare över världen snart. Folket skulle tvingas till underkastelse, hans fiender förgöras och den som fortfarande trotasde honom skulle komma på andra tankar mycket snabbt. Ett isande vrål avbröt tankegången. Nej, tänkte Bal´Sauron, inte nu, inte här. Försent. En väldig Meradid reste sig upp. Den var stor som ladugård. Dess främsta vapen var sin tyngd. Den kunde slänga sig över sin motståndare och krossa honom för att sedan frossa på det lilla som skulle finnas kvar.
Bal´Sauron började springa. Men sprang han snabbt nog. Bara fram till kullen. Där hägrade säkerhten. Han snubblade på sin rock men var snabbt på fötter igen. Han tanker var absolut glasklara trots faran, kommer jag undan ska jag komma tillbaka och grilla masken.
Långt i fjärran såg en främling roat på spektaklet.
Den mystiske främlingen var en man. En man med konstiga vanor. Den få som någonsin hade mött honom, de varverkligen inte många, hade alltid tyckt att hans händer var det mest mystiska med honom. Han tog aldrig av handskarna han bar och han dolde dem alltid. Hade de sett vad som fanns där under hade de flytt direkt. Där fanns tatueringarna som känneteckande mördaren. Inte vilken vanlig hamnbuse somhelst, utan de som hade tränats av dödens döttrar, den farligaste tempelordnen i denna världen.
De som var verkligt duktiga på vad de gjorde. Just denna mördaren var speciell han hade ett uppdrag som berörde en viss Couvenante...
MvH Nevyn