"Hej" sa trollet med en dundrande bas-stämma. "Hej..." svarade en kör av tveksamma röster honom. De betraktade honom. Han var säkert 8 fot lång lika bred över axlarna som två normala män tillsammans och dessutom extremt muskulös. Ansiktet såg något sånär ut som en människas, med ett antal stora skillnader. Näsan var spetsig och såg nästan konformad ut, munnen var lite väl bred och ut ur den stack två långa hörntänder fram. Öronen stod rätt ut i 90 graders vinkel och påminde lite om en alvs, förutom att de var mycket mindre elleganta och halvt sönderslitna. "Tro´gen stark. Bet´ala hon´om han arbeta bra. Över´ens?" den mullrande stämman dog. Efter några ögonblick svarade Ridroh. "Hur mycket per dag?" Trollet var tyst och kort stund och såg utt att räkna tyst för sig själv. "15 imper´iska guldmynt per dag. Plus mat." "15 guld imerialer?!" Ridroh och Langorn nästan skrek ut frågan. "För den summan kan vi leja en hel legion Dödsvakter!" Langorn stirrade misstroget på trollet. "15 guld mynt bra pris. Ni få hel´förs´äkring också." En stunds hett argumenterande prutadener summan till 1 imeriskt guld mynt om dan, plus mat och förskott på 3 imperialer. Langorn räknade under tystnad upp mynten i trollets enorma hand. Med ett nnöjt leende stoppade han ner mynten i en ficka och undrade glatt: "Ska vi ge oss av då?". tyst för sig själv undrade Edvin om det inte fanns en enda människa som pratade normalt när han arbetade också. De följde tyst efter Tro´gen som börjat vissla en glad melodi, vilket skvalrade om vem det var som gått mest nöjd ur affären. Utanför Bri´o stannade de för att planera litegrann. "Var ligger Ytre´Änd nu då?" undrade Edvin. Landalf ssåg sig tveksam runt och pekade sen tveksamt bort mot fjärran "Ditåt". Inneifrån ryggsäcken hördes Ugglan Pollys kraxande instämmande. "Borde inte nån stanna kvar och sköta rekryteringen till arméen?" undrade praktiske Bimbo. Landalf och Langorn ryckte på axlarna. "Det ordnar sig nog ändå ska du se." Det är ju så många där så NÅN borde ju ta lite ansvar medans i är borta." Många och många, förutom de 76 342 stycken dum-fnissarna fanns där inte så många. Ett drygt hundratal hade hunnit dit inna de gav sig av mot Bri´o, mest bönder och lyckosökare. Det var likte trögt med hjältarna också, bara två stycken hade dygt upp än. Enögde Einar, som närmade sig de 70, och Cohan Barberaren med sina välslipade rak blad. Det var en av anledningarna till att de gav sig av, de skulle säkert träffa på några hjältar att värva. Om inte annat fick de iallafall lite frisk luft.
Efter två dagars vandring genom det skogs betäckta landskapet (som de nu börjat lära sigg att korsa både fort och tyst) började marken plana ut och så småningom återstod bara bara ett kalt landskap. Långt borta i fjärran syntes en berskedja torna upp sig. Efter några timmar syntes ett litet föremål i fjärran. Det såg ut ungefär som en smal pinne som någon stuckit ner i marken. Edvin, Bimbo och Pirrin började redan nu få onda aningar. "Vad är det där?" undrade Pirrin och pekade mot pinnen i fjärran. "Det där?" Ridroh pekade mot pinnen som verkade likna ett mycket högt torn vid det här laget. "Det är ju ett av tornen som Nätet är uppspänt på." "Menar du att det verkligen FINNS ett nät?" hon tittade upp i himlen. "Självklart" svarade Ridroh förvånat. "Vad trodde du? Att det var en magisk portal eller nåt?" Han skrattade muntert och fortsatte. "Mycket imponerande bygge. Det är som en gigantisk linbana. Alverna betalde dvärgarna för att bygga den när det blev för dyrt med vätgas till luftskeppen. Man kan resa praktist taget överallt med den." Edvin kände sig ilamående när han tänkte på sin senaste luftfärd. "Måste inte en linabana luta neråt?" undrade han. Ridroh nickade "Förr i tiden drevs vagnarna med ångkraft, men numera får man trampa sig fram. Det är därför som vi har honom med oss." Han pekade på trollet. Tro´gen nickade och sa " Tro´gen trampa fort. Inte vila mycket." De närmade sig tornet nu och man kunde se detaljerna bättre. Det var helt uppenbarligen byggt av järnbalkar som nitats ihop. Det sträckte sig så lång upp de kunde se och verkade mycket rangligt. Dessutom var hela skapelsen rost brun. En svordom hördes från Landalf. "De har misskött det. Det här kan bli farligt."
To be continued...