Vad jag nu har gjort är att spara så mycket som möjligt av mesmiles original text och sedan har jag fortsatt:
"Hej" sa trollet med en dundrande bas-stämma. "Hej..." svarade en kör av tveksamma röster honom. De betraktade honom. Han var säkert 8 fot lång lika bred över axlarna som två normala män tillsammans och dessutom extremt muskulös. Ansiktet såg något sånär ut som en människas, med ett antal stora skillnader. Näsan var spetsig och såg nästan konformad ut, munnen var lite väl bred och ut ur den stack två långa hörntänder fram. Öronen stod rätt ut i 90 graders vinkel och påminde lite om en alvs, förutom att de var mycket mindre elleganta och halvt sönderslitna. "Tro´gen stark. Bet´ala hon´om han arbeta bra. Över´ens?" den mullrande stämman dog. Efter några ögonblick svarade Ridroh. "Hur mycket per dag?" Trollet var tyst och kort stund och såg utt att räkna tyst för sig själv. "15 imper´iska guldmynt per dag. Plus mat." "15 guld imerialer?!" Ridroh och Langorn nästan skrek ut frågan. "För den summan kan vi leja en hel legion Dödsvakter!" Langorn stirrade misstroget på trollet. "15 guld mynt bra pris. Ni få hel´förs´äkring också." En stunds hett argumenterande prutadener summan till 1 imeriskt guld mynt om dan, plus mat och förskott på 3 imperialer. Langorn räknade under tystnad upp mynten i trollets enorma hand. Med ett nnöjt leende stoppade han ner mynten i en ficka och undrade glatt: "Ska vi ge oss av då?". tyst för sig själv undrade Edvin om det inte fanns en enda människa som pratade normalt när han arbetade också. De följde tyst efter Tro´gen som börjat vissla en glad melodi, vilket skvallrade om vem det var som gått mest nöjd ur affären. Utanför Bri´o stannade de för att planera litegrann. "Var ligger den närmsta portalen nu då?" undrade Edvin. "Vi ska väl inte gå hela vägen till yttre änd?"
"Det är inte så långt, bara fyra dagsmarcher nord-nordväst"
Innifrån ryggsäcken hördes Ugglan Pollys kraxande instämmande. "Borde inte nån stanna kvar och sköta rekryteringen till arméen?" undrade praktiske Bimbo. Landalf och Langorn ryckte på axlarna. "Det ordnar sig nog ändå ska du se." Det är ju så många där så NÅN borde ju ta lite ansvar medans i är borta." Många och många, förutom de 76 342 stycken dum-fnissarna fanns där inte så många. Ett drygt hundratal hade hunnit dit inna de gav sig av mot Bri´o, mest bönder och lyckosökare. Det var likte trögt med hjältarna också, bara två stycken hade dygt upp än. Enögde Einar, som närmade sig de 70, och Cohan Barberaren med sina välslipade rak blad. Det var en av anledningarna till att de gav sig av, de skulle säkert träffa på några hjältar att värva. Om inte annat fick de iallafall lite frisk luft.
Sällskapet färdades så västerut och de blev snart varse att det imperiska myntet hade varit den billigaste delen av trollets lön.
Problemet som snart upptsod var nämligen mat, som tur var så hade de ju Langorn och Ridroh med sig, och de kunde allt ta vara på sig själva och sina "gäster".
Den fjärde morgonen började de beresta undra om de inte borde känna igen den här trakten.
"Är inte det här den gamla vägen till Gly-Oyë?" undrade Langorn plötsligt.
"Ta mig tusan, det har du rätt i" sade Ridrih häpet "hördu, vart för du oss egentligen? försöker du ta livet av oss, eller?"
"Vad är det som är så farligt med den staden?" frågade Edvin Landalf "finns det något där?"
"Det finns mycket farligt däromkring, pojk" sade trollkarlen bistert "till exemp...Ner, ta skydd, mot buskarna!"
Sällskapet flydde i panik och åt olika håll, området var nämligen kantat av buskar.
"För sent" jämrade sig Landalf.
"För sent för vad?" undrade Pirrin skräckslaget.
"För sent för att fly" suckade trollkarlen och pekade mot skyn.
Allas blickar vändes mot de nio mörka skyttarna som kom ridande rakt mot dem.
"Alleman inta stridspositioner" gormade Langorn och sällskapet gjorde sig redo att slåss till döden.
To be continued