Tronsalen lüg öde och i mörker, men inte i komplett tystnad. Det enda som hördes var ljudet av Lego-klas andhämtning där han satt pü den stora mörka tronen vars sniderier och dekorationer fick den att se mer levande ut än alven som satt pü den.
Lego-klas satt och grubblade med huvudet böjt frammüt, och hakan vilande mot högerhandens tumme och krökta pekfinger. Härskardolken, vars oförmüga att tüla blod räddat Couvenante ett par skymmningar sedan, hängde runt hans hals.
Tankar ger inga ljud ifrün sig,hade de gjort det sü hade det dünat i rummet som av tio symfoniorkestrar som samtidigt spelade nügon svängig Abbalüt.
"Om du grubblar mycket mer sü kommer ditt huvud att knäckas som ett ägg i munnen pü en drake" Couvenante skred fram mot tronen pü ett sätt som fick det att se ut som om hon flöt längs golvet.
"Du oroar dig för mycket för mig" Lego-klas rätade pü sig och betaktade sin blivande hustrus sorgsna ansikte i det bleka ljuset som sipprade in mellan fördragna gardiner. "Vad är det med dig?"
Couvenante tittade tillbaka pü sin man och sade:"Jag vill bara inte att de där b-hjältarna ska storma in och fördärva den största dagen i mitt liv"
"Bara det?" Lego-klas log ett leende som skulle passa i ansiktet pü ett busfrö som just limmat fast sin arma mor i toalettsitsen. "dem behöver du inte oroa dig för längre".
Couvenantes sorgsna blick byttes till en fylld av elak nyfikenhet "varför inte? har du planerat ett överfall innan de kommer fram till portalen?"
"Allt kan köpas med guld..." Lego-klas sjönk tillbaka i tronen, med ett leende fortfarande lekande pü läpparna. "...Speciellt underbetalda troll, det skulle inte förvüna mig om de skulle träda in genom porten och hamna lite fel..."
To be.. ...or not to be?