----som sagt "den sjönk ihop..."------
...och samlade styrka till sitt språng.
Trollet var förvirrat för det att vargen inte var död, vargen var än mer förvirrad för det att den blivit väckt, för att inte tala om anfallen, mitt på natten.
Men den mest förvirrade av dem allesammans var mannen från rådet.
Förvirringen varade dock inte länge, den övergick snarare i panik och sedan i ren terror.
Vargen tog ett häftigt språng mot trollet, men glömde bort repet runt halsen.
När trollet mitt i vargens språng insåg just detta blev han nöjd, när han sekunden efter det insåg att vargens fenomenala styrka vid fullmåne skulle dra omkull hela trädet försökte han springa.
"Eh, jag tror jag sticker nu" sade mannen som tidigare varit med i rådet skräckslaget och försvann ut i natten.
Trollets försök att springa var inte så lyckat, detta kunde ju i och för sig bero på det faktum att han hade ett stort träd över sig, på vilket en fruktansvärd mördarvarg satt och betraktade sitt offer.
Det kunde även bero på att han var död, vilket han även var.
Vargen var dock för trött för att ränna iväg efter den andre mannen, det med trädet hade tärt på krafterna, han lade sig ned för att sova resten av natten. Såret hade för länge sedan läkt, inte ens ärret återstod.
To be continued...