"Haha" utbrast Landalf plötsligt "jag har funnit den!"
"Vad" undrade Edvin "menar du portalen?"
"Självklart" sade trollkarlen, totalt nöjd över sig själv "vad annars?"
Sällskapet närmade sig den förunderliga saken.
Den var stor, platt, ledde ingenstans och var dessutom låst.
"Eh, är det där en portal?" undrade Edvin.
"Ja!!!" skrek Landalf för att sedan fortsätta i lite mildare ordalag "om du skulle lyssna på mig någon gång..."
Sällskapet stirrade på den förunderliga saken, nästan nio fot hög. Det konstiga var väl det att det inte fanns något konstigt bakom den.
"Man måste öppna den först" förklarade Landalf för det ivriga sällskapet "låt mig nu undersöka den."
Så började trollkarlen undersöka den totalt flata och tomma stenen.
Efter några timmars väntande kände sig Pirrin aningen rastlös och reste på sig.
När han gått så långt att han befann sig på andra sidan porten än Landalf utbrast han "Hej, Landalf! Ta en titt här, den här sidan ser mer ut som en dörr än din sida!"
Trollkarlen såg generat på resten av sällskapet och ställde sig vid Pirrins sida.
En liten springa delade dörren i mitten, tydligen skulle man in där.
"Hur kommer man in genom den lilla springan?" undrade Vin-Rends som kom gående.
"Man måste ju öppna den först" förklarade Edvin.
"Bra, du börjar lära dig" sade Landalf "men hur?"
"Det kanske står här?" sade Edvin och pekade på en sliten gammal inskription.
Landalf försökte läsa texten, men gav upp.
"Det är på gamla språket" suckade han besviket.
Sällskapet stirrade på texten, som befann sig strax bredvid ett runt märke, märket såg nästan ut som om något avlägsnats.
"Kanske man ska sätta något där, så öppnas porten?" föreslog Edvin.
"Ja,ja" utbrast trollkarlen irriterat "tror du inte jag vet vad jag håller på med?"
Landalf tittade närmre på texten: "Ins'rt co'n"
"Vad ska vi göra nu då?" undrade han.
Efter flera timmars funderande bestämde sig Edvin för att testa en sak, om han kunde finna något som var lika stort som hålet...
"Langorn, kan inte jag få ta en titt på ett av dina guldmynt?" undrade han.
"Visst, jag behöver det inte just nu" skämtade Langorn tillbaka och gav honom myntet.
Teorin stämde, myntet gick i och det sade klick.
Portarna slogs plötsligt, men långsamt upp och sällskapet stirrade in.
"Låt oss gå" sade Landalf och de begav sig in bland trådarna.
To be continued...