Nytt inläggBesvara inläggetLista inläggTill välkomstsidan

To be continued

När sällskapet kom genom porten blev de stående.
Det såg ut som en jättelik...
tråd?
Eller, snarare en sorts bro, eller nej, en väg som gick rakt ut i tomma intet.
Nu var ju inte intet så tomt, så att man kan säga tomma intet, tvärtom.
Runt om tråden rörde sig allt i en hastighet som inte gick att bestämma.
Långt borta skymtades andra trådar bland virrvarret av rörelser.
Det var som om världen rörde sig. Rörde sig åt sidan och lämnade dem att stå där.
"Var försiktiga nu" sade Landalf "ingen vet vad som händer med en som trillar över kanten."
Plötsligt rörde sig någonting bland trådarna långt, långt borta.
"Vad är det där?" flämtade Edvin fylld av förskräckelse.
"Det är den svarta hinden" förklarade Landalf "den kan antagligen inte göra er något, om ni inte faller det vill säga."
"Fa-fa-faller?" Edvin såg nu än mer skräckslagen ut då han lutade sig över kanten.
"Ta er samman och håll er tillsammans" sade Landalf "nu går vi, det kan inte vara bra att stå här för länge..."

Sällskapet färdades dag och natt, eller, de var inte så säkra, men de trodde att de färdades dag och natt.
Långt ute i "det som omgav dem alla" rörde sig den svarta hinden, skrikande och jämrande.
Plötsligt slog det Pirrin att han visste vad han måste göra.
Han började minnas...
När nu sällskapet fortsatte röra sig rakt framåt längs tråden, bestämde han sig för att gå åt sidan, i sidled.

Just som Pirrin for över kanten vände sig Langorn om.
"Neej!" skrek han och kastade sig mot honom, men stannade innan han for över kanten.
"Piiiirriiin!" skrek Edvin efter sin fallande vän.
"Måsteeeee..." skrek han från avgrunden, på väg ned.

To be continued...


Namn: ugglan
E-post:
Tid: 14:27
Datum: 2001/02/26