Pirrin föll längre och längre ner i avgrunden och Edvin la sig ner på marken och kravlade fram till kanten få se en sista skymt av sin vän.
Långt där nere såg han hur en mörk skugga kom svepande över pirrin, dök och steg sen snabbt och där Pirrin förut varut var där ingen Pirrin längre.
-Stackar pojk snyftade BOb
-Ja och du vet ändå inte vilket fruktansvärt öde som väntar honom nu sköt Landalf in.
-Vet inte jag? Tror du jag är helt borta eller? Bara för att du blev en "stor" trollkarl så vet inte du altid bäst. Svarade Bob rakt upp i ansiktet på Landalf.
-Där fick surgubben viskade Merrin till Edvin.
-Merrin vad gör du här utbrast edvin förvånat.
-Jag tänkte att han kunde ersätta din förlorade vän så jag tog tillbaks honom hördes en röst från himlen säga.
-Tackar ödmjuka herre sa Edvin och vände sig om för att se vem som talat men kände snart en svidande smärta i baken.
-ajje vad gör ni hela tiden så för?
to be continued...