Pejgan suckade. "Det faller väl på min lott som vanligt"
Med trippande steg korsade hon rummet och gick genom korridorerna till stora salen.
När hon trädde in i salen såg hon ett underligt sällskap
Hon svepte snabbt med blicken över folket och flämtade till
"Vart är hon-som-kommer-med-liten-blomma-i-knapphålet?? Hur har ni tänkt uppfylla profetian om ni inte ens kan få mer er rätt personer????"
Chockade stirrar sällskapet på den blåklädda damen.
"Hon-som-vad-för-något" frågade Landalf medan Edvin fortsatte stirra på damen.
"Jaja.. välkomna iaf.." suckade Pejgan. "Vi får ordna upp det här på något sätt" Samtidigt upptäcker hon Edvins blickar och sveper kappan lite tätare om urringningen så att månstenen inte syns.
"Du borde inte hysa begär till såna starka krafter, lillen" säger hon med en sorgsen blick på Edvin