"Vad konstiga kläder de har här" sade Bob.
Hela sällskapet stirrade på honom.
"Tiden står rätt still här inne" förklarade Landalf "ute på vägarna gick tiden rätt snabbt."
Imperiets huvudstad var stressad.
Det var inte så att folket gillade brudparet, det var bara det att de var rädd för vad som skulle hända dem om de inte lydde.
I morgon var den stora dagen då det skulle hända och alla var just nu i färd med att göra ordning alla festligheter. Alla utom mördaren, han hade redan börjat roa sig.
Runt om i staden hittades lik den dagen, långt in på natten hördes skrik då de fann kropparna efter helt vanliga människor.
Flera av dem hade helt enkelt fallit ihop mitt i gatan bland allt folk utan att någon kunde finna gärningsmannen.
Bortkastad tid, visserligen, men lite träning skadar väl aldrig? Mördaren log åt sitt eget skämt. Runt tio personer hade han dödat nu och det började bli mörkt. Dags att vila, i morgon var den stora dagen.
Tre figurer satt vid det tillfället fastkedjade långt inne i palatset utan chans att fly.
En bit bort kunde de höra Lego-Klas och Couvenante närma sig.
"...offret kommer att göra oss även mäktigare än förut, dessutom så blir bandet mellan oss starkare" det var Lego-Klas som talat.
"Ja, och vi har ju fortfarande kvar den tredje fången efteråt om vi skulle behöva honom."
"Offer?" flämtade Ridroh.
"Fångarna?" flämtade Bimbo.
"Det här ser inte bra ut" viskade Ridroh "och fly kan vi ju inte heller."
"Sedan drar vi västerut och anfaller Gurkh-Bell, han anar aldrig att vi kommer" Lego-Klas lät upphetsad "med den svarta gurkstenen kommer vår makt att vara total."
Nu var paret framme hos dem "I morgon ska ni vara finklädda" sade Couvenante "men var inte oroliga, vår hovskräddare ska ta hand om det åt er."
"Se till att sköta er väl så lever ni längre..." hotade Lego-Klas "...lite längre!"
Nästa dag befann sig mördaren på plats i tronsalen, tillsammans med de "frivilliga" åskådarna.
Snart skulle bröllopet börja.
Mördaren väntade och väntade och till slut såg det ut som om ceremonin skulle börja.
Brudparet kom gående upp mot tronen från dörren på andra sidan salen.
När följet gick förbi lade Pelle märke till brudtärnan, hon var den vackraste kvinna han sett. Hans blick följde henne medan hon skred närmre.
Just som den vitklädda uppenbarelsen gick förbi, vände hon sig mot honom.
En sak var klar, mördaren skulle söka upp henne efter bröllopet. Han skulle ta reda på vem hon var och vad hon höll på med, sedan skulle hon dö. Tänk hur det skulle vara att döda en så magnifik varelse...
När brudföljet närmade sig tronen stannade de.
Svartklädda, beväpnade män närmade sig.
Mördaren insåg att flickan och den där andra mannen skulle bli offrade.
Dvärgen, eller vad det var, som gick med i följet såg ut att vara en av de som överlevde men han såg ut att känna offren.
Snabbt som tanken rusade mördaren upp, slog ner bödlarna och lyckades ta sig fram till tronen, allt med en rörelse.
Mördaren högg mot Lego-Klas hjärta, men denne drog sig åt sidan och dolken tog i axeln.
Samtidigt som han grep tag i halsbandet med dolken högg han Couvenante, som föll ihop.
Mördaren motade sedan kvinnan och hennes vänner mot ett fönster och kastade ut dem och hoppade själv efter.
Någon annan väg ut fanns inte då ett tjugotal vakter blockerade dörren, dessutom hade den där häxan han skulle döda säkert inte dött, rummet var farligt.
Hoppet var helt oplanerat och dessutom femtio meter högt upp.
"Mjuklandning!" skrek mördaren.
"Vi måste hämta den svarta gurkstenen!" skrek Ridroh.
"AAAAAAAAH!" skrek Bimbo, när hon såg vad de landat på.