På en sten en bit utanför stan satt hon-som-kommer-med-liten-blomma-i-knapphålet (fast det visste ju inte hon att hon var, själv kallade hon sig Louise) på en sten och väntade. Hon hade allt sedan födseln uppfostrats till den här dagen. Hennes mamma hade klätt henne i mjukaste fårskinn och satt på henne skor av beredda ko-öron.
Och så kom ingen??
Suckande satte hon sig ner igen...