*tittar beundrande på Christina* Det där var jäkligt bra sagt!
Följande är inte en direkt kommentar på Christinas vishet, utan mer en vidare fungering... Om vi säger så här då: Personer som läser ex. Brooks/Eddings, sen går de och läser Jordan/Tolkien/annan passande författare och anser sig plötsligt vara (½ år senare) så himla mogna att de anser Eddings vara "barnlitteratur".
Ja, jag kan acceptera att man tycker den är banal, men hinner man verkligen mogna så i sitt läsande på så kort tid? Och visar det inte en större mogenhet att se det vackra i varje bok man läser än i att hitta fel? Det är ju alltid lättare att hitta fel
än att se det bra.
Men som sagt.. Igen.. det är min åsikt.