"Åh, nej" suckade ugglan "jag avskyr när de nya gör så där..."
"Ska jag eller du...?" började Beth.
"Jag tar hand om det" sade ugglan och rusade ut efter Elaz.
När han kom ut såg han precis vad han befarat. Sällskapet stod tillsamans med Elaz och stirrade på den svarta hinden som kom galloperande mot dem.
Snabbt som ögat rörde sig ugglan åt deras håll och var framme på nolltid.
"In med dig, in" skrek han åt Elaz "den svarta hinden kommer att ta dig!"
Elaz såg från ugglan till hinden och från hinden till ugglan. Sedan lade han benen på ryggen för att i full panik återvända till tryggheten.
Han hade dock ingen chans att hinna tillbaka i tid, den svarta hinden skulle komma ifatt, om inte...
Ugglan ställde sig framför sällskapet och lyfte sina armar. Någonting fick hans gröna mantel att fladdra medan han mässade på det gamla språket.
Manteln fladdrade mer och mer våldsamt för varje meter som den svarta hinden närmade sig.
Hinden saktade in, men fortsatte mot sällskapet. Blixtar hopade sig i luften ovanför ugglan då den svarta hemskheten närmade sig.
Ugglan sjönk ned på knä då hans krafter började ta slut, om inte han kunde få bort hinden var det ute med dem allesammans. Med mycket möda lyckades han åter ta sig upp på benen, började med ranglande steg att ta gå mot odjuret. Framför den svarta hinden började luften explodera i små genomträngande smällar.
Hinden tvekade, ugglans magi kunde egentligen inte göra någon större skada på den uråldriga varelsen men den stannade för säkerhets skull.
Plötsligt smällde en extra stor explosion till nära hindens huvud och den galloperade iväg.
Ugglan föll ihop på marken, påfrestningen hade varit för stor.
"Fortsätt ni" stönade han och tecknade åt sällskapet att ge sig av "han kommer inte att röra er."
Lord Nibelung, som kommit utspringande för att hjälpa sin vän att ta sig in igen, hjälpte honom att resa på sig.
"Jo, det är just oss som den hatar så mycket att den anfaller, dessutom så tror jag inte att den KAN anfalla någon annan så länge de håller sig på trådarna" förklarade han "det är därför som vi inte lämnar den här platsen så ofta."
"Bor ni här alltid?" undrade Edvin.
"Nej, då" sade Nibelung "vi har andra sätt att komma hem, men vi kan inte använda trådarna."
"Nu måste vi in igen" sade ugglan "vi vill inte att den ska komma tillbaka igen."
"Farväl och lycka till på resan" hojtade Nibelung till innan de gick in.
To be continued...