Ugglan gick grubblande igenom rådssalen och funderade på vad han skulle göra med nya medlemmar som alltid hammnade i problem.
Ett knarrande ljud hördes i salen och den massiva träporten öppnades långsamt.
In kom Elaz.
-Ugglan, sa han. Jag klarade mig utmärkt utan din inblandning. Dessutom var det inte särskilt snällt att kasta en "stora rädslan formel på mig.
-Jag var tvungen, sa ugglan med en lugn röst.
Tvungen, fräste Elaz. Tvungen!
Elaz höjde händerna och mummlade något magiskt. En blixt av silverljus flög rakt mot Ugglan, som i sista ögonblicket fick den att flyga ut genom ett fönster.
-Nu tar du det lugnt, sa ugglan med en mindre lugn röst.
Elaz lyssnade inte utan avfyrade ett grönt eldklot mot honom.
Även det lyckades han tvinga undan men en bit av hans mantel brändes av.
Ugglan höjde sina egna händer ock fick luften runt Elaz att explodera. När röken försvann var Elaz som bort blåst.
-Va..vad har jag gjort, fick han fram.
-Ingenting, hördes en röst bakom honom.
Ugglan vände sig om och fick till sin förvåning se Elaz bakom sig.
En blå stråle träffade Ugglan i ansiktet, han kände sig trött och föll ihop medvetslös. Det sista han såg innan han blev medvetslös var Elaz med boken"to be continued" i ena handen och en spade i den andra...
To be continued
Vad kommer hända med ugglan? Kommer de andra rådsmedlemmarna bli arga på Elaz? Det hoppas jag inte. Nu ska jag skynda mig att lämna tillbaka spaden till Christina.