Mördaren och Ridroh hade slagit läger...
De hade slagit läger tidigt denna dag eftersom det blivit mörkt ovanligt fort efter det att solen gått ned.
Nu satt de och grubblade på detta med den grönblå solen.
Meradiden fattade inte vad det hela gick ut på, han hade lagt sig för att vila, han tyckte om att vila.
Plötsligt hördes en röst från ovan "Så där ja hahaha, det får räcka nu killar.
"Va?!" undrade killarna samtidigt.
"Jag tar tillbaka mina solglasögon nu" sade rösten "det var bara ett practical joke som jag utsatte er för för att Ridroh stört mig med sina böner då jag låg i badet."
"God natt då Rodan" sade Ridroh "vi måste sova nu så att vi orkar fortsätta jakten på stenen."
Att rulla nedför en backe och slutligen hamna i en stor lerpöl är inte kul.
Speciellt inte när lerpölen är riktigt stor och fläckar ned en till oigenkännelighet (hur nu detta stavas).
Inte blir det heller mycket mer trevligt om man ligger där medvetslös i flera timmar.
Detta hände med Bimbo och hennes vän dumfnissen.
När de väl vaknade upp, fann de spåret av en jättelik Meradid, den de ramlat ned på innan de rullat ned på meradidens vänstra sida samtidigt som Ridroh rullat åt höger.
En stor blodfläck syntes på muren, detta tydde på att Ridroh och den mystiske mannen var döda vid det här laget...
"Vi måste söka reda på den svarta gurkstenen!" sade Bimbo.
"Jo, jag hörde det" svarade dumfnissen "var finns den där Gurkh-Bell?"
"Han styr tydligen över ett land en bra bit västerut" sade Bimbo tveksamt och tittade upp mot den gulvita morgon solen och pekade mot horisonten "åt det hållet."
Inne i palatset var dock Lego-Klas förbannad.
"Den där gigantiska masken tog kol på två av mina soldater innan de han fånga offren igen" han blängde surt på Couvenante som försökte trösta honom "och nu har vi inte kvar den förbenade daggmasken till anfallet mot Gurkh-Bell, och vi behöver den där stenen."
"Såja, ta det lugnt min älskade" sade Couvenante "nu måste vi vila oss en vecka, det sade helarna. Sedan ger vi oss ut efter stenen!"
To be continued...