"Prat" sade Lord Uggla "Rosa Äjja, visst finns det någon sådan, men ingen har förökt ta sig dit, än mindre stödja ondskan sedan..."
"Nämn inte honom" fräste Lord Nibelung till "jag tror ändå att vi behöver Rådet."
"Vid närmare eftertanke så..." började Lady Pejgan "vi kanske inte borde skrämma allihop."
"Beth?" undrade ugglan "dessutom så hade han aldrig lyckats golva mig om det inte vore för striden mot den svarta hinden, mina krafter var slut..."
Plötsligt knackar det på dörren och när ugglan tagit bort de magiska förseglingarna och Nibelung öppnat dörren såg de till sin förvåning Elaz, ståendes där med boken.
"Vad gör du här då?" undrade ugglan surt.
"Förlåt för det där med att jag stal boken, jag var bara så arg och så trodde jag att ni kanske hade styrt mig med boken" försökte han förklara "och om det hade varit så hade jag grävt ned den där ni aldrig kunnat hitta den."
"Nu pratar du dumheter" utbrast Nibelung "vanligtvis kan vi inte alls styra vad de andra här ska göra, men det har gått snett någonstans."
Ugglan hade vid det här laget just kastat sig mot Elaz för att ge honom en mindre magisk omgång, men Nibelung tog tag i honom och han lugnade sig.
"Gå ner nu till äventyrarna, det är de som ska slåss och bete sig konstigt" beordrade Pejgan "men lämna boken här."
"Ok, ni kan gå allesammans" sade ugglan "faran är över nu, och jag har lite planer att sätta i verket."
Pejgan reste sig och gick mot dörren.
"Gå inte för långt bort med boken, läma den här förresten" sade ugglan "jag ska bara vila mig två timmar."
To be continued...