Dagen efter Joberts skämt med den grönblåa solen, vaknade Rim tidigt, han ruskade på sig som en Meradid alltid tycker om att göra när han sovit.
Nu tyckte inte våra andra två hjältar om detta lika mycket.
-Rim
-Vem är Rim, svarar den andre.
-Den som väckte oss, svarar Ridroh
-Jag, svarar Meradiden, svaret skallrar i Mördarens huvud. Han funderar lite över detta, men kommer inte på någon förklaring, och struntar i problemet. Utan säger helt enkelt. -Du är snart död, var du en är.
-Alv jag känner närvaro av en Alv, Meradiden, fräser så bara en Meradiden kan göra.
-Du gillar inte alver va, hasplar mördaren ur sig, inte jag heller. Ska vi gör något åt det. Han bestämmer sig för att denne Rim kannske inte är så illa ändå. -Inget är så uppiggande som ett mord.
-Jag gillar inte alver för de påminner om människor.
-Nu ska vi inte vara så purkna, säger Ridroh.
Meradiden känner sig lite sleten och börjar lite smått fundera på om någon av de andra har något kaffe. Nu skulle väll de där lilleputtarna inte ha några imponerande mängder av denna ädla dryck, men han kunde ju alltid fråga.
-Något kaffe, har någon något kaffe.
-Ni Meradiden tänker alltid på det där vad är det egentligen.
-Något säger mig att denne Jobert som tog ifrån oss våran vackra blågröna sol, inte skulle tillåta dylikt. Säger mördaren. Inte vet jag varför men något säger mig det.
Detta gillar nu inte Meradiden som börjar storgråta.
Om ni någonsin har varit med om när en Meradiden gör detta så kommer upplevelsen att följa med er resten av era liv.
Ridroh springer, mördaren fattare inte vad som har hänt och stannar kvar.
Han blir grillad. Inte av eld så som drakar brukar göra utanför att Meradidens tankekraft,blir värre än i vanliga fall. Het som Hett kaffe.
Nu föstår Meradiden var han gjort och besinnar sig. För att släcka mördaren kastar han drakmagen som de förvarar vatten i på Mördaren, som ögonblickligen slocknar. Står still ett ögoblick ock kastar sig över Meradiden och försöker strypa honom. Nu förtsår säkert ni som någon gång försökt strypa en Meradiden att detta är en svår uppgift och inte lämpad för många. Till dessa hörde garanterat mördaren. Envisare människa har inte skådats.
Två timmar senare lyckas Ridroh locka ner mördaren från Rims hals.
Rim är vid detta laget på mycket gott humör kaffet har han totalt glömmt. Han skrattar till lägger sig ner och somnar om.
(Drakmagen hittade Rim på vägen, det var en hel (iof lite rutten) drake, men Rim tog bara vara på magen. Meradiden var ju ingen asätare, sådant fick människorna syssla med själva. Han mådde riktigt illa när han tänkte på det, människor och maskar.)
Ridroh känner sig lite trött och lägger sig även han för att sova igen.
Mördaren står och glor på det hela, och får efter någon timme ur sig. -Borde vi inte leta efter stenen, eller något. Men han talar för döva öron.
Han lägger sig ner för att sova han också och snart hör man åter det fridsamma ljudet av en Meradidens snarknde stilfullt kompat av två människor.