Lady Beth satt och halvdåsade framför den öppna spisen i rådsalen, då hon plötsligt hörde ett underligt läte.
Lika plötsligt, kom något fuktigt och slemmigt upphoppande i hennes knä. En groda! Hon var just på väg att knuffa ner den från sina ben, då den tilltalade henne. Det lät som Elaz röst, fast grodigare.
Beth kände ilskan bubbla upp inom henne. Hon lyfte upp grodan i sin hand och frågade den vem som gjort detta, trots att hon egentligen redan visste, vem som var den skyldige.
-Ugglan, kväkte Elaz. Får jag chansen, ska jag förvandla honom till en fluga och äta upp honom till middag.
-Kunde just tro det, muttrade Beth mellan sammanbitna tänder, men nu har han gått lite för långt. Hon stoppade försiktigt ner Elaz i huvan på sin mantel och skyndade mot sitt torn.
Beth hade inga talanger för magi, men en och annan magisk dryck kunde hon koka ihop.
Därför stod hon nu lutad över en kittel och rörde ihop en illaluktande brygd. Brevid den stora kitteln bubblade en annan, mindre illaluktande.
-Vad håller du nu på att koka ihop, frågade Elaz.
-En överraskning till Ugglan och något som får dig att bli normal igen. Du kan inte gå till skolan sådär.
Hon hällde upp innehållet ur den mindre kitteln i en mugg och räckte den till Elaz.
-Drick! uppmanade hon.
Elaz var inte sen att följa hennes uppmaning. Ögonblicket därefter var han sitt gamla jag igen.
-Gå till skolan nu, så tar jag hand om Ugglan.
Elaz såg ut att vilja säga något men hon föste honom mot dörren.
-Jag ska ge Ugglan en näsbränna. Lita på mig.
När drycken kokat färdigt kylde hon den och hällde upp den i en flaska och begav sig för att leta efter Ugglan. Hon fann honom sittande i biblioteket.
-God morgon! sa hon väligt
-God morgon! svarade han och lyfte blicken från boken han hade framför sig.
-Skrivit något nytt den senaste tiden?
-Lite grann, svarade Ugglan.
Beth tog fram flaskan.
- Jag skulle vilja ha ditt omdöme om den här drycken, sa hon oskyldigt. Lord Nibelung tyckte att den var godare än hans favoritdryck.
Ugglan tog emot flaskan hon erbjöd och betraktade innehållet med viss tveksamhet.
-Ser inte så gott ut, sa han.
-Det är något alldeles nytt. Heter Minerva, etiketten har visst ramlat av. Smaka! Jag tyckte själv det var riktigt gott.
Ugglan lyfte flaskan mot munnen och tog en liten klunk.
Hans ansikte sken upp.
-Inte illa! Inte illa alls!
Är nästan böjd att hålla med Nibelung. Plötsligt förvreds han ansikte och han tittade förvånat på henne.
-Beth, vad har du... Mer fick han inte fram och istället kom ur hans mun ett ihåligt hoande.
-Ho-hooo!
-Förstår inte vad du menar, sa Beth och log ett elakt leende.
-Hooo-hoooo! sa Ugglan. Hans blick avslöjade att han var upprörd.
-Kanske kan lära dig att hålla dig borta från min skyddsling. Jag tycker inte vi ska behandla de nya på det sättet.
Beth vände på klacken och gick mot dörren.
-Hoooo! sa Ugglan.
-Motgift? Hon stannade i dörröppningen och vände sig mot honom.
-Drick en back med Nibelungs livselexir. Det k a n s k e hjälper.