>>Jaaaa. jag skulle bli jätteglad om jag fick den.
( Hur lång är den?)
den är 191 555 tecken med blanksteg, 158 102 utan, 33 497 ord, 2909 rader och 291 stycken. motsvar även 65 A4 med storlek 12 times new roman.
X dagar före nuvarande tid (du får fixa en karta snart ugglan).
Ett antal (jag orkar inte räkna efter) hade gått sedan motstånds rörelsen ledning hade gett sig av på äventyr betydligt mer intressanta än att beräkna potatis förråd och lära bönder att sticke ett spjut med rätt ände. Pågrund av ett av ödets nycker (förmodligen med lite hjälp av den mindre tålmidige guden Jobert Rodan) strömade folk doch till i en rasande fart. Den prydliga skogen hade avverkats i rask takt för att hålla eldarna vid liv och allt djurliv inom ett antal mils avstånd hade närmast utrotas i jakten på mat åt arméen. Och tillpå köpet började dumfnissarnas ledare att bli otåliga. Det var inte konstigt att Conan Barberaren och Enögde Einar (för tillfället arméens generaler)började bli lite ansträngda. "Nej vi kan inte rädda Fniss 3451 nu." Förklararde Einar för säkert 17:e gånngen denna timme. "Vi måste vänta på Landalf och de andra." Dumfnissen tittade oförstående på Einar. "It´ne j´dda Fniss 3451?" en tår glimmade ner för fnissens rynkiga kind förbi halsbandet prytt med magiska klor och sögs slutligen upp av skägget. Några närstående dumfnissar vandrade sorgset fram och försökte trösta sin ledare, förgäves. "Ånej," stönade Conan "inte en sörkande dum fnisse också..." Einar böjde sig ner för att trösta honom. "Såja lilla vän," försökte han. "Det är klart vi ska rädda Fniss 3451 från den onde Lego-Klas". Hövdingen sken upp. "J´ädda Fniss 3451?" Einar såg sig panik slaget omkring, men det var för sent. Runt honom dansade lyckliga fnissar en glädjedans samtidigt som flera tjuvlyssnare hysteriskt fnissande sprang runt i lägret och vrålade: "K´m ajjihopa, vi skja j´dda Fniss 3451 nu!" Fnissarnas ledare plirade finurligt upp mot Einar och blinkade, varefter han gav sig av för att leda de 76 342 dumfnissarna på deras expedition. "Det kräket lurade oss..." stönade Conan. Nu kommer vi aldrig få stopp på dem. Han såg sig runt i det myllrande lägret. Som grädde på moset verkade det som inta bara fnissarna, utan ALLA i lägret beslutat sig för att marshera iväg. Under jubel samlades soldaterna i långa led bakom dumfnissarna för att ge sig av. "Död åt tyrannen!" vrålade de. "Ni går åt fel håll!" försökte Einar. "Imperiet ligger ditåt!" Ingen hörde honom över larmet. Einar suckade. "Det är väl bäst att vi följer med så kanske vi kan hindra dem från att göra alltför mycket dumheter... Vad ligger ditåt?" han pekade mot hållet arméen marsherade. Conan såg fundersam ut och kliade sig i pannan. "Om jag inte missminner mig" sa han "så ligger Gurkh-Bells rike däråt."