Hehehe...
Angående populära teman, läs i "To be continued".
Eller pröva på det här scenariot:
Ung man lever i händelselös håla. (Frodo, Luke Skywalker, Rand al'Thor,
Belgarion, Harry Potter )
Hans riktiga föräldrar är döda. (Samma som ovan)
En viktig händelse - en mystisk främlings ankomst, någons plötsliga
död etc - får honom att bryta upp från sitt händelsefattiga liv
och slå följe med en vis mentor. (Se ovan, )
Mentorn är oftast magikunnig. (Se ovan)
Vår unge hjälte visar sig vara detsamma, eller har någon annan
talang, ex.vis som krigare. (Luke, Rand, Garion, Harry P ...)
En mörk makt har åter rest sig efter ett tidigare slag och planerar
nu att ta över världen. (Se ovan ...) Vår elake Storskurk har byggt
upp en väldig armé av svarta odjur vilka i utbyte mot okänd
belöning är sanslöst lojala mot sin svarte ledare.
En magisk artefakt spelar en viktig roll. Antingen måste den förstöras
eller också förvärvas. (Ringen, stenen, spjutet, dolken, kristallen...)
Vår hjälte förvärvar ett viktigt vapen (kan vara liktydigt med
artefakten ovan). (Se ovan)
Han får pålitliga vänner där minst en är påfallande sorglöst lagd.
(Pippin, Han Solo, Mat, Silke, Salthjärta Skumföljare)
Någon är ovanligt försiktig av sig och/eller allmänt skeptisk till det
våghalsiga företaget. Denna figur får ofta stå för Sunda Förnuftets Röst
eller varför inte vara läsarens ställföreträdare. (Sam, C3PO, Nynaeve,
Dr. McCoy)
Han möter en vacker flicka, gärna av kunglig börd (Galadriel, Leia,
Elayne, Ce'Nedra)
Under sin färd klafsar vårt sällskap ner i ett träsk, bestiger ett
berg, slåss mot monster i underjorden, går vilse i en mystisk skog.
Vid slutstriden mister vår hjälte en kroppsdel (hand, finger, arm)
och går segrande men ärrad ur det hela. Storskurken dör en häftig
död i sin envig med hjälten och hans skränande arméer lamslås när
de mister sin ledare.
Vår hjälte får inte nödvändigtvis gifta sig med den vackra flickan,
utan kan också fortsätta sin karriär som efterträdare till Vis Mentor
medan hans följeslagare återgår till mer vanligt liv och bildar familj.
Grunden till denna ständigt återkommande hjältemyt är exempelvis
den bibliska historien om Jesus. Även Oidipus, Odysseus m fl antika hjältar
är av typiskt "fantasysnitt".
Även om fantasyhistorier kan tyckas vara lika varandra till förväxling
ska man alltså komma ihåg att denna omhuldade hjältemyt förekommer
även i andra genrer och att det förmodligen är en av världens mest
älskade sagoteman. En stor del av världslitteraturen ryms här, även
om fantasyn är den minst "förklädda".
Jag tror däremot inte att man sådär genast kan kalla fantasyn romantisk.
Det behöver den inte alls vara. Däremot förekommer väldigt ofta
naturskildringar. Fantasyn gillar att berätta om vacker, orörd natur.
Detta kan ses som en liten protest mot vår nersmutsade nutidsvärld.
Jag tror att fantasyläsandet har ökat ganska stadigt sedan sjuttiotalet,
även om det på senare år har varit lite oroväckande beträffande
kvaliteten. Sagotemat har upprepats lite väl mekaniskt ibland (nämner
inga namn ...) men nyare författare visar nog vägen ut. Jag gillar
sådana som Robin Hobb, Philip Pullman och Neil Gaiman. Dessa
författare kan nog bidra till att genren för ett ännu mer ökat uppsving.
Utan tvivel blåser det nu också verklig medvind eftersom man nu
gör filmer om Härskarringen och Harry Potter.
(Tänk vad trevligt om man kunde göra film av Fjärrskådarserien också...
Eller vaffö' inte Svart E... )