Men om du inte tittar på översatt material utan på svenska original så är ju Per Jorners "Efter lägaereldarna" och Karolina Bjällerstedt-Mickos' "Till Esperani" också bra exempel på huvudpersoner som det egentligen inte är något särskilt med. Och ändå kommer de att spela en stor roll i pågående händelser, just kanske för att de är mer jordnära än sin omgivning.
Stephen Donaldsons huvudpersoner är visserligen unika som individer, men inte särskilt elitmässiga eller tyngda av något särskilt påbrå. (Covenant respektive Terisa Morgan) Covenants krafter har snarare med hans lidande att göra, eller rättare sagt det faktum att han är utstött och föraktad i sin egen värld. Så har i alla fall jag tolkat det.
Bastian i "Den oändliga historien" är också ett ganska vanligt barn, vars "vanliga" fantasi spelar avgörande roll för Fantasia...
(har inte läst boken, men jag antar att den har NÅGON likhet med filmen ändå).
För övrigt, att huvudpersonen upptäcker sig besitta unika krafter eller ha något avgörande påbrå, kan väl sägas vara en del av "fantasin". Vad fantasyn säger är inte (om man undantar Tolkien då) "du som är så obetydlig är viktig JUST FÖR att du är så obetydlig". Se på Askungen och Dorothy i "Trollkarlen från Oz". Vanliga tjejer som plötsligt får magiska skor på sig, ungefär. (Något haltande förklaring, men ni fattar idén ändå, va?)
**SPOILERVARNING om Ringen***
För övrigt blev ju de hjältemodiga hoberna faktiskt en del av eliten efter sina bragder. Pippin, Merry och Sam blev ledare för sitt samhälle (både Merry och Pippin tillhörde ju redan hobernas överklass, jämte Bilbo&Frodo) och Frodo kom ännu längre.