Är det inte så att Jordan beskriver städer och länder först när hans hjältar besöker dem. Vi besöker länderna tillsammans med dem. Och det är ju ungefär så det fungerar för oss också när vi är ute och reser. Skulle han i romanerna ge en ingående beskrivning av vartenda land vare sig de besöktes eller inte skulle historien bli ännu omfångsrikare. Reseguide. Till det realistiska draget tycker jag faktiskt också de oändliga samtalen hör. Här lär vi känna de agerande. Omfånget på denna saga är mycket beroende av att det är en "verklig" värld som målas upp. En bortomverklig fantasivärld i tre dimensioner. Det går inte att hasta sig igenom Jordan, då kan han bli "svår". Hans värld är en värld att verkligen sjunka in i. Det finns irriterande detaljer: Nynaeve som alltid rycker sig i flätan, Rand och hans kompisar som aldrig tycks förstå det här med hur flickor fungerar. Men även det kan vara realistiskt. Jag stryker mig över skägget när jag funderar eller är irriterad (flera gånger om dagen), och i en värld som inte är fullt så sexuellt öppen, mera pryd, än vår kan unga pojkar lätt hamna i förlägenhet. Man frågar sig varför inte de unga flickorna gör detsamma. Men kanske skulle det bli rena tönteriet om båda parter sprang omkring och tittade under lugg på varandra. Men Jordan i sig är inte pryd. Det skildras länder som får Rand och grabbarna att nästan krypa ur skinnet och till slut händer det dock saker. När hela verket är färdigt kunde kanske en övergripande redigering vara på plats? Men återgåoms till det realistiska. Vardagsdetaljer, kläder, seder och bruk, strider... Jag tycker att allt detta har en realism som är ovanlig. Vi får inte heller bortse från att recensionerna av Jordans böcker oftast är starkt berömmande och inte så sällan betonar just de nämnda dragen och att hans läsare är spridda i alla åldersgrupper. Men tycke och smak är som väl är inte gemensamt för alla. Det är naturligtvis sunt att inte alla tycker om Jordan.