Ehm... ja, lite off från fantasy det här, men...:
Jag var på en gudstjänst igår, och prästen predikade om Guds gränslösa förlåtelse, och jag satt där och undrade, varför är då alla så rädda för att göra fel? Om Han förlåter allt, då är det väl ok att göra en massa, eller? Men alla dessa historier då om Guds heliga vrede? Om utplånandet av Gomorra och Sodom? Om Adam och Eva? Väldigt underligt, tycker jag.
Vad jag vill säga med detta är att: man kan forma Gud till den bild man känner för. Om man behöver en Gud som strider för folket, då blir han det. Och om man vill ha en förlåtande Gud, då är han det också.
Är inte kristendomen oerhört dubbelmoralisk?