Nytt inläggBesvara inläggetLista inläggTill välkomstsidan

To be continued...

När ugglan satte sig ned för att skriva såg han i ögonvrån hu Nibelung tyst gled ned för trappen till arkivet.
Samtidigt klev Vin-Rends in i salen för att berätta att de tänkte ge sig av nu.
Ugglan skulle just svara på tilltalet då ett förfärat skrik och en högljudd smäll hördes fårn arkivet.
Snabbt som vinden rusade han ned för trappen, och när han kom ner fick han se precis vad han befarat.
Lord Nibelung låg halvt krossad under den tunga hyllan, det enda han kunde röra fritt var vänster hand samt huvudet.
Där låg han och försökte hälla i sig så mycket som möjligt ur burken, som han på något konstigt sätt lyckats öppna.
När han fick se ugglan vred han på huvudet och fick därför örat fullt med pepsi.
"Det var en riktigt ohygglig fälla du lagt ut här" stönade han "varför försökte du krossa mig?"
"Jag hade väl inte kunnat tro att du skulle försöka ta den förbannade burken?" utbrast ugglan, "du får väl skylla dig själv."
Ugglan gick fram till hyllan, lyfte den och lyckades få loss Nibelung.
"Jag måste gå upp nu" förklarade ugglan "de tänker ge sig av."
"Ok, jag kommer med dig".

Väl uppe sade de farväl till sällskapet och ugglan visade dem vilken väg de skulle gå.
"Men den där tråden leder ju till Gur..." sade Nibelung när äventyrarna lämnat rådet.
"Ja, så klart den gör" avbröt ugglan med ett leende "de kommer att få en liten överraskning när de kliver ut."

Samtidigt hade Sai-el folkets ledare lyckats ordna upp problemen. Det var Edvin de skulle följa, och de skulle ge sig av på en gång. De hade väntat länge på "han som kommer med draken" och de had ehela tiden varit redo att ge sig av.
"Vi kommer att nå imperiets huvudstad inom två veckor!" utannonserade Edvin precis som Langorn sagt åt honom att göra "det kommer att bli en stor strid där, och vi måste se till att vinna, annars kommer världen att gå under."
Vildarna förstod inte riktigt vad han sade, men de tyckte det lät häftigt så de hurrade vid väl valda tillfällen under talet.
När Edvin hörde att flera hurrade när han sade att de skulle nå staden sken han upp och hans röst blev starkare.
När de sedan hurrade för att det skulle bli en strid, oroade han sig en aning, men han beslöt att det säkert var på grund av att de var säkra på att vinna.
Han blev än mer oroad när de allihopa hurrade för världens undergång...


Namn: ugglan
E-post:
Tid: 12:20
Datum: 2001/04/05