Verkar som om jag är de enda som är insnöad på mörkisar här...
Nåja:
en alv, en "ljus och god" alv, är vacker som sommaren och vän som vinden. Men betänk att vinden kan bli en storm... Alverna har en kultur som inte övergår människans förständ, bara är mycket annorlunda. De talar ett språk som är flytande och vackert, samt som är svårt att uttala för en människa. Alvers generella närvaro borde vara nog för en människa att bli antingen hänförd eller känna sig mindervärdig.
Däremot, en "ond och mörk" alv, så som jag ser dem, är inte onda. De är egoistiska och har mindre empati än de flesta andra raser. De styrs i samhällen och är lojala till sin klan, sin heder, och sin tro. Plikten spelar stor roll inom det mörkeralviska samhället. Det viktigaste är striden. Man föds, lever, och dör för striden mot Dagens barn och kraft. De är fruktansvärda krigare, men samtidigt äger de en underbart förskräcklig skönhet som satt skräck i mången människa. De avskyr de smutsiga svartfolken, och nedvärderar både skogsalver, dvärgar, och människor då de är alla svagare. Ljusalver är de enda värdiga motståndarna.
Ehm.. nu är det så att jag är en av dem som försöker utveckla ett mörkissamhälle, så det är varför jag kan så mycket om just den sortens mörkisar. :-)
Ljusa alver (de goda...) vet jag inte lika mycket om, och tycker dessutom att de är fjollor för det mesta. Men men... alla har ju sins mak.
*dreglar över alla sexiga mörkisar som finns i skogen om tre veckor*
/Minnan, som också älskar drakar (den vackraste icke-humanoida varelsen som existerar!!)