Joho Karl-Johan, jag kom ända hit ner.
Och ner i ett djupt hål trillar också en författare som placerats i en viss genre. Theodor Kallifatides fick en hel del (sura) kommentarer på sig förra året då han dristade sig att publicera en deckare - för se, Kallifatides ska inte skriva deckare.
Som författare vill jag inte gärna ha en bok placerad i en viss genre, men blir man tillfrågad så får man ju säga vad man tror att man har skrivit. Däremot vill man (jag, i alla fall) nog gärna att boken hamnar hos rätt åldersgrupp. En vuxenbok som tolkas som en barnbok och vice versa, kan bli rejält missförstådd tror jag. Det finns förstås undantag, s k allåldersböcker. (Pullmans fantasytrilogi "Den mörka materien" är en sådan.)
Vad som avgör om en bok anses bra eller dålig tycks till 90% höra ihop med hur bra den infriar läsarens förväntningar. En bok som befinner sig i en viss genre, men ändå avviker i handling och/eller stil, kan antingen bli hyllad som "nyskapande" eller också bli nersablad.
Som författare vill man självklart att ens bok läses så förutsättningslöst som möjligt, att den blir sedd för vad den är och inte vad den borde vara - precis som man ju själv vill bli bemött, utan förutfattade meningar. Men jag känner ingen läsare - inklusive mig själv - som lyckas med det. Och det är ju inte alltid man VILL bli överraskad heller, så förlagens genreindelningar är ju också läsarservice.